Femma, Femma, Fyra, Fyra, Fyra, Fyra, Fyra, Trea, Ett

Nu har recensionerna kommit!
En vacker femma från Svenska Dagbladet. Gladaste gubben i Nöjesguiden.
Fina fyror från Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, ETC, Metro, Filmkrönikan.
Tre starkt lysande solar från TV4, lika mycket i DN.
En etta i Aftonbladet.
Roligt att så många förstår och gillar den här filmen. Och nu över till ettan.

Jan-Olov "Labyrint är en mångbottnad historia" Andersson hade nog gett en överstruken Aftonbladsåsna ifall det var möjligt.
"Filmen är ett grovt övertramp" börjar han, och tycker att Lukas Moodysson borde ha stoppat filmen. Tacka vet han Tom Alandh.
Detta är de konkreta anledningarna till att filmen är så vidrig enligt den arge mannen:
"Här har filmmakarna utrustat filmens huvudperson Maggie med en videokamera. Och hon låter den rulla. Även när hon möter en berusad man, som till sist misshandlar henne grovt. Över huvud taget, att göra Maggie till ett slags medregissör, är ett fegt sätt att lite grann frånsäga sig ansvaret för att man skildrar en människa som inte är i balans med tillvaron."
Så Maggie borde inte ha fått en kamera? Hon borde inte ha låtit den rulla, hon borde ha stängt av den när hon mötte en berusad man? som misshandlade henne? Varför? För att hon är utsatt? För att hon är i obalans? Ja hur i helvete skulle världen se ut ifall en utsatt person fick uttala sig någon gång frågar jag dig Jan-Olov. En värld där bara de som brukar få prata får prata. Den där världen finns tyvärr (den består av miljoner Jan-Olov) och det är just det som den här filmen försöker ändra på.

Mark Hammarberg

Taket lyfte på smygpremiären

Smygpremiären på DocLounge på Inkonst i Malmö igår blev en braksuccé! Slutsålt. Fantastisk stämning i publiken. Maggie tog in scenen som värsta mediatränade ståupparen på utfrågningen efter filmen. Tack publiken! Fan vad bra DocLounge är.

Men är det okej att skratta till den här filmen? Sydsvenskans Rakel Chukri satt i publikhavet med blandade känslor. Läs hennes blogg här.

Detta har vi ägnat timmar och åter timmar åt. Det finns så många frågor som är så svåra att besvara. Men jag har reagerat på att det finns något slags förmyndarattityd hos mig själv och alla andra i det här landet. Att man lätt underkänner Maggies förmåga att fatta egna beslut, hennes förmåga att föra sin egen talan okommenterat. Det är just den där omyndigförklarande snäll-bulldozer-attityden som Svenska för invandrare ofrivilligt får stå för i den här filmen. Det är lite orättvist om sfi ska behöva dra det lasset själv, men de är en representant för något som genomsyrar vårt tankesätt och våra institutioner. Jag tycker att jag som dokumentärfilmare har en skyldighet att lämna ifrån mig ordet och låta Maggie tala. Även om hon är "onormal" och skör. Är kulturen/rätten att uttrycka sig förbehållen de som "vet bättre", de sunda, de talföra?
Det är också regissörens ansvar att förvalta Maggies material med kärlek och att göra det till en förståelig berättelse med början mitten slut så att hennes budskap går fram. Då kan man inte censurera bort det obehagliga. För då är vi i den där läskiga förmyndarpositionen. Men visst, det finns grejer som inte kom med i filmen för att det blev för privat.

Men jag kan hålla med om att det känns lite dubbelt när folk sitter och skrattar tillsammans. Tankarna förs lätt till massans psykologi, hitler, gospel.. Jag går aldrig i demonstrationståg, för jag har otroligt svårt för talkörer. Men det kändes befriande att Maggies kompisar satt i publiken och skrattade högst och kommenterade genom hela filmen. De klädde sig inte i förmyndarrollen och det är jag glad för.

Det finns så mycket mer att gräva i här.
Jag är glad att filmen sätter igång tankar.

Nu kommer de glada munnarna!

För en gångs skull tog jag förväntansfullt emot både Metro och City av de självlysande och störiga utdelarna som blockerar cykelvägen. Nöjesguiden skriver på sin sida i Metro: "Detta är en käftsmäll för alla dina banala fördomar. Tack för denna film!" och ger filmen den gladaste gubben i betyg.
City har en intervju med oss, läs den här.