tisdag 8 april 2008
Taket lyfte på smygpremiären
Smygpremiären på DocLounge på Inkonst i Malmö igår blev en braksuccé! Slutsålt. Fantastisk stämning i publiken. Maggie tog in scenen som värsta mediatränade ståupparen på utfrågningen efter filmen. Tack publiken! Fan vad bra DocLounge är.
Men är det okej att skratta till den här filmen? Sydsvenskans Rakel Chukri satt i publikhavet med blandade känslor. Läs hennes blogg här.
Detta har vi ägnat timmar och åter timmar åt. Det finns så många frågor som är så svåra att besvara. Men jag har reagerat på att det finns något slags förmyndarattityd hos mig själv och alla andra i det här landet. Att man lätt underkänner Maggies förmåga att fatta egna beslut, hennes förmåga att föra sin egen talan okommenterat. Det är just den där omyndigförklarande snäll-bulldozer-attityden som Svenska för invandrare ofrivilligt får stå för i den här filmen. Det är lite orättvist om sfi ska behöva dra det lasset själv, men de är en representant för något som genomsyrar vårt tankesätt och våra institutioner. Jag tycker att jag som dokumentärfilmare har en skyldighet att lämna ifrån mig ordet och låta Maggie tala. Även om hon är "onormal" och skör. Är kulturen/rätten att uttrycka sig förbehållen de som "vet bättre", de sunda, de talföra?
Det är också regissörens ansvar att förvalta Maggies material med kärlek och att göra det till en förståelig berättelse med början mitten slut så att hennes budskap går fram. Då kan man inte censurera bort det obehagliga. För då är vi i den där läskiga förmyndarpositionen. Men visst, det finns grejer som inte kom med i filmen för att det blev för privat.
Men jag kan hålla med om att det känns lite dubbelt när folk sitter och skrattar tillsammans. Tankarna förs lätt till massans psykologi, hitler, gospel.. Jag går aldrig i demonstrationståg, för jag har otroligt svårt för talkörer. Men det kändes befriande att Maggies kompisar satt i publiken och skrattade högst och kommenterade genom hela filmen. De klädde sig inte i förmyndarrollen och det är jag glad för.
Det finns så mycket mer att gräva i här.
Jag är glad att filmen sätter igång tankar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar