Snyggast på Slagthuset

YES! Igår fick Malmös ballaste klubbkids avnjuta världens bästa tacktalare Maggie in real life. Vi vann Nöjesguidens Malmö/Lundapris för 2008:s bästa film. Ett extra tack i efterhand till talkören som helt ogenerat skanderade MAGGIE! MAGGIE! MAGGIE! under de svettiga sekunderna innan vinnaren ropades ut.
Kram till Malmö/Lund!

Så blev det en SVT-visning till slut! Det krävdes tydligen en guldbagge. Okej jag fattar att det inte är världens bredaste film. Att den är lite skakig stundvis. Och att kameran ibland filmar uppochner. Med väldigt stora pixlar. Men jag tror ändå inte att det var pixelstorleken som fick SVT att fega så länge med den här filmen. Det skrämmande med denna filmen är att en människa som aldrig har fått hålla ordet förr tillåts orera fritt i 72 minuter. Hur ska det gå? tänkte SVT. Är det etiskt försvarbart att låta yttrandefrihet gälla fler än de som brukar få yttra sig? Jaha man ska skydda folk från att göra bort sig mot bättre vetande. Så snällt. Men varför skyddar ingen t ex Aftonbladets s.k. filmrecensent Jan-Olov Andersson från att göra bort sig mot bättre vetande? Han får ju sig själv att framstå som väldigt osympatisk och oförskämd för att han inte begriper bättre... Och Maggie gör ju när allt kommer omkring inte bort sig. Hon visar ju bara hur det är. Och är det inte jävligt ohyfsat att vända sig bort och låtsas som ingenting när eleven som suttit och hållt käft i sin skolbänk i hela högstadiet äntligen tar mod till sig och öppnar munnen? Jaja. Nu har ju SVT visat filmen till slut så jag ska inte tjata mer. Och SVT är trots allt en av de saker jag saknar mest (jämte skånetrafiken) när jag befunnit mig i t ex kulturlandet Tyskland alltför länge. Leve Public Service! Jag menar det. Vi kan vara vänner nu, SVT. /Mark
PS. Men allvarligt, textningen som ni insisterade på att fixa själva var horribel. DS.

Hur väljer man en titel

Att välja titel är något av de svåraste. Vi hade flera namn på vägen först hette filmen Hjälp jag smällter, en väldigt fin titel, men det var inte känslan i filmen. När vi sen skulle välja den slutgiltiga titeln skulle alla vara med och tycka. På engelska heter filmen Maggie in wonderland, en titel som jag tycker är sådär, men Maggie wakes up on the balcony, är inte lika klockrent som den svenska. De som satt på de feta plånböckerna älskade wonderland titeln, och det kanske är bra utomlans att ironisera lite över den svenska välfärdsstaten som Maggie visar som något exotiskt och lite knäppt.
Men jag är glad av vi slogs för den svenska titeln. Vår gamla filmlärare Tobias Jansson på Biskops Arnö sa tidigt, att det är världelöst att ta en titel som härmar något redan framtaget koncept typ, de kallar oss.... Han sa att vår titeln kommer att kopieras. Och jag blev glad när jag såg tidskriften Flm:s affich för sin släppfest, flm vaknar på terrassen. Nu väntar jag bara på böker, fler filmer, och skivor, som härmar vaknar på konceptet. Jag vill få krypningar och få obehagskänslor av att vår titel blir sönderkopierad.

Nu kommer jag inte på några roliga parafraser, men jag lovar att återkomma.

Nu kom jag också på recensionen av vår film i nån Uppsala tidning. Som skriver. Titeln är ju helt fantastisk, man ser för sig hur Maggie mornar sig i den uppåtgående solens första strålar - tyvärr har den ingen täckning i filmen. Hon gör aldrig det, Maggie - vaknar aldrig på balkongen, Vi var oroliga att vara för övertydliga med titel. Men det är tur att det finns folk som bara tänker ett haft varv. Jag säger bara goddag yxskaft!

En modern klassiker

Här får ni äntligen ett klipp ifrån vår förra film Svälj. Som är en blandning av fiktion och dokumentär. Filmen är 30 min och kommer kanske dyka up som extra material på Maggie DVDn. Själv tycker jag den är en modern klassiker. Underbart svart i sin explosiva färggranna spykänsla. Mycket nöje!

Femma, Femma, Fyra, Fyra, Fyra, Fyra, Fyra, Trea, Ett

Nu har recensionerna kommit!
En vacker femma från Svenska Dagbladet. Gladaste gubben i Nöjesguiden.
Fina fyror från Sydsvenskan, Göteborgs-Posten, ETC, Metro, Filmkrönikan.
Tre starkt lysande solar från TV4, lika mycket i DN.
En etta i Aftonbladet.
Roligt att så många förstår och gillar den här filmen. Och nu över till ettan.

Jan-Olov "Labyrint är en mångbottnad historia" Andersson hade nog gett en överstruken Aftonbladsåsna ifall det var möjligt.
"Filmen är ett grovt övertramp" börjar han, och tycker att Lukas Moodysson borde ha stoppat filmen. Tacka vet han Tom Alandh.
Detta är de konkreta anledningarna till att filmen är så vidrig enligt den arge mannen:
"Här har filmmakarna utrustat filmens huvudperson Maggie med en videokamera. Och hon låter den rulla. Även när hon möter en berusad man, som till sist misshandlar henne grovt. Över huvud taget, att göra Maggie till ett slags medregissör, är ett fegt sätt att lite grann frånsäga sig ansvaret för att man skildrar en människa som inte är i balans med tillvaron."
Så Maggie borde inte ha fått en kamera? Hon borde inte ha låtit den rulla, hon borde ha stängt av den när hon mötte en berusad man? som misshandlade henne? Varför? För att hon är utsatt? För att hon är i obalans? Ja hur i helvete skulle världen se ut ifall en utsatt person fick uttala sig någon gång frågar jag dig Jan-Olov. En värld där bara de som brukar få prata får prata. Den där världen finns tyvärr (den består av miljoner Jan-Olov) och det är just det som den här filmen försöker ändra på.

Mark Hammarberg

Taket lyfte på smygpremiären

Smygpremiären på DocLounge på Inkonst i Malmö igår blev en braksuccé! Slutsålt. Fantastisk stämning i publiken. Maggie tog in scenen som värsta mediatränade ståupparen på utfrågningen efter filmen. Tack publiken! Fan vad bra DocLounge är.

Men är det okej att skratta till den här filmen? Sydsvenskans Rakel Chukri satt i publikhavet med blandade känslor. Läs hennes blogg här.

Detta har vi ägnat timmar och åter timmar åt. Det finns så många frågor som är så svåra att besvara. Men jag har reagerat på att det finns något slags förmyndarattityd hos mig själv och alla andra i det här landet. Att man lätt underkänner Maggies förmåga att fatta egna beslut, hennes förmåga att föra sin egen talan okommenterat. Det är just den där omyndigförklarande snäll-bulldozer-attityden som Svenska för invandrare ofrivilligt får stå för i den här filmen. Det är lite orättvist om sfi ska behöva dra det lasset själv, men de är en representant för något som genomsyrar vårt tankesätt och våra institutioner. Jag tycker att jag som dokumentärfilmare har en skyldighet att lämna ifrån mig ordet och låta Maggie tala. Även om hon är "onormal" och skör. Är kulturen/rätten att uttrycka sig förbehållen de som "vet bättre", de sunda, de talföra?
Det är också regissörens ansvar att förvalta Maggies material med kärlek och att göra det till en förståelig berättelse med början mitten slut så att hennes budskap går fram. Då kan man inte censurera bort det obehagliga. För då är vi i den där läskiga förmyndarpositionen. Men visst, det finns grejer som inte kom med i filmen för att det blev för privat.

Men jag kan hålla med om att det känns lite dubbelt när folk sitter och skrattar tillsammans. Tankarna förs lätt till massans psykologi, hitler, gospel.. Jag går aldrig i demonstrationståg, för jag har otroligt svårt för talkörer. Men det kändes befriande att Maggies kompisar satt i publiken och skrattade högst och kommenterade genom hela filmen. De klädde sig inte i förmyndarrollen och det är jag glad för.

Det finns så mycket mer att gräva i här.
Jag är glad att filmen sätter igång tankar.

Nu kommer de glada munnarna!

För en gångs skull tog jag förväntansfullt emot både Metro och City av de självlysande och störiga utdelarna som blockerar cykelvägen. Nöjesguiden skriver på sin sida i Metro: "Detta är en käftsmäll för alla dina banala fördomar. Tack för denna film!" och ger filmen den gladaste gubben i betyg.
City har en intervju med oss, läs den här.